Hållbar IT

Vad händer med ditt teknikavfall och hur återvinns det? Hur mycket ström förbrukar egentligen din dator? Hållbar IT är ett begrepp som allt fler har börjat använda sig av men få vet vad det handlar om. I den här artikeln berättar vi om vad det är och vad du kan göra för att tänka mer hållbart.

Vad är hållbar IT?

Att leva upp till de behov den nuvarande generationen har utan att bidra till att kommande generationer inte kan leva upp till sina behov - det är hållbarhet.

Det är ett begrepp som tidigare var marginaliserat inom näringslivet. Detta har förändrats i takt med att framför allt bekämpningen av den globala uppvärmningen har blivit en angelägen fråga för gemene man. Då företagen alltid strävar efter att ligga i linje med vad samhället och ytterst deras kunder tycker är viktigt har frågan lyfts och blivit mer prioriterad ute hos företagen. En del företag gör mer än andra - alla pratar om det.

Innan vi går in på djupet vad hållbar IT handlar om, måste vi först och främst veta vad hållbarhet och hållbart företagande är. Ofta innefattar hållbarhet tre olika dimensioner: miljömässig-, socialt- och ekonomisk hållbarhet. I detta innefattas även hållbar IT. I det stora hela handlar det om hållbar produktion, konsumtion och att bli mer effektiv. Det handlar om att spara på egna resurser och minska den negativa miljöpåverkan.

IT-branschen är på inget sätt ett undantag. Länge gömde man sig bakom argument som byggde på att den verksamhet man bedrev inte hade så stor miljöpåverkan. Det satt ingen hög skorsten på taket som spydde ut rök, man hade få fysiska transporter och genererade inga miljöfarliga avfall. Idag framstår dessa argument som naiva. Dels har IT-sektorn vuxit sig gigantisk, dels ser man på miljöarbete på ett betydligt mer holistiskt sätt idag. Bara för att man inte själv har några utsläpp innebär det inte att man kan gå fri om man samtidigt köper varor och tjänster från någon annan som bidrar till stora utsläpp.

Det är framför allt två saker man tänker på när man pratar om hållbar IT:

• Energiförbrukning
• Utsläpp i samband med tillverkning och återvinning av hårdvara i form av datorer, mobiltelefoner, nätverksutrustning och surfplattor

Hållbar energiförbrukning

Hållbar energiförbrukning handlar om att få till en effektivare energianvändning. Det kan till exempel uppnås genom tekniska åtgärder och genom beteendeförändringar. För att ge dig några konkreta exempel på hur energiförbrukning funkar kan vi börja med att ta avstamp i det du troligen har framför dig på skrivbordet just nu - din dator.

Om man bara tittar på hur mycket ström en vanlig laptop förbrukar så ligger siffran på runt 75 kWh/år. Jämför vi det med ett genomsnittligt svenskt villahushåll som gör av med 20 000 kWh/år så upplevs 75 kilowattimmar inte som så mycket i sammanhanget. Men sanningen är att det bara är en del av den totala energiförbrukningen. Tittar man på hur mycket det totala användandet av datorn som tjänst förbrukar måste man ta hänsyn till fler faktorer:

• Tillverkning - 836 till 1200 kWh vid tillverkningen
• Direktanvändande - 75 kWh per år
• Nätverksanvändande - 0,69 kWh per GB
• Datacenter och servrar - 3,4 kWh per GB

Hur mäter man energiförbrukningen?

Att få fram dessa siffor är mycket svårt och långt ifrån en precis vetenskap. Många av de studier som har gjorts börjar bli gamla och de flesta handlar inte om energiförbrukning på individnivå utan globalt eller per användningsområde. De siffor vi har använt här kommer främst från en studie som heter "The Megawatts behind Your Megabytes: Going from Data-Center to Desktop" genomförd av The American Council for an Energy-Efficient Economy (ACEEE), 2012.

Det räcker tyvärr inte att sätta en effektmätare på sladden till sin dator för att få ett mått på hur mycket energi ens datoranvändande förbrukar. Det beror på att din dator är kopplad till ett nätverk som i sin tur är kopplat till andra datorer. Det du gör på din dator sätter en massa andra datorer i arbete, fast på distans. Molnlösningar består i sin tur av hårdvara som drar ström och ju mer man nyttjar nätverk och molntjänster, desto mer ström förbrukar man. Det ska vi titta lite mer på senare.

Hur många koppar kaffe går det på en film?

För att förstå energiförbrukningen och göra det än mer konkret kan vi ta ett annat exempel.

Att koka en kopp kaffe förbrukar 0,083 kWh. Om du streamar en film som motsvarar 3 GB så kommer du kunna koka inte mindre än 61 koppar kaffe med samma energi som går åt för att streama denna film.

För att få fram denna fakta har vi använt en siffra från tidigare nämnda studie där man kommit fram till att en internetöverföring på 1 GB data förbrukar i genomsnitt 5,12 kWh. Siffran väger in den energi din dator förbrukar lokalt (38,4%), den energi som krävs vid själva överföringen över nätet (13,5%) och den energi som går åt i det datacenter där filmen ligger lagrad och från vars servrar den streamas (48,1%). Det här exemplet visar att energiförbrukningen för att lagra data i datacenter står för den största delen. Betyder detta att datacenter är dåliga för miljön? Inte nödvändigtvis.

Videostreaming står för ca 3 % av världens totala energiförbrukning (källa: Mike Hazaz, professor i människa-datorintegration, Uppsala Universitet).

Kryptovalutor - en riktig miljöbov

Att framställa, spekulera i och handla med bitcoin eller andra kryptovalutor är riktigt dåligt för miljön. Man kanske tycker det är spännande med bitcoin, men det blir inte fullt så kul när man får veta att en enda bitcointransaktion förbrukar lite drygt 700 kWh och motsvarar 300 kilo koldioxid i utsläpp.

Som jämförelse kan man flyga från Stockholm till Paris tur och retur. Eller genomföra 750 000 vanliga kontokorttransaktioner för samma energimängd, som en enda transaktion. 

Anledningen till att transaktioner i kryptovalutor är så energikrävande är att varje transaktion läggs till en publik loggbok. Den ser till att transaktionen är dokumenterad, transparent och säker, men kräver samtidigt lagringsutrymme i form av det som kallas block.

Varje block måste räknas fram i den process som kallas mining. Det är extremt resurskrävande beräkningar som globalt varje år konsumerar lika mycket energi som ett helt land i samma storlek som Chile, Österrike eller Finland. För att göra saken ännu värre ligger en stor del av de anläggningar som räknar på kryptovalutor i Kina, som ju får mycket av sin energiförbrukning tillgodosedd av smutsig kolkraft.

Är datacenter bra eller dåligt?

Mängden databehandling som görs i stora datacenter har femfaldigats mellan åren 2010 och 2018. Samtidigt har den totala mängden energi som dessa datacenter förbrukar enbart ökat med 6% under samma period tack vare ökad energieffektivitet. Om man hade utfört samma dataprocesser på lokala datorer eller i traditionella lokala serverhallar hade man inte fått samma fina statistik.

Slutsatsen är att centraliserad databehandling i stora datacenter generellt är en bra idé för att få en effektiv energianvändning. Det är framför allt kylteknik som går att få väldigt effektiv när man arbetar i stor skala. De andra två bidragande faktorerna är en hög nyttjandegrad av hårdvaran med hjälp av virtualisering där många applikationer från många olika kunder kan köras på en och samma fysiska maskin. Och så till sist att energieffektiviteten i de komponenter som ingår i både servrar och lagringsenheter har förbättrats avsevärt.

Microsofts egna beräkningar gör gällande att deras molnplattform Azure är upp till 93% mer energieffektiv än motsvarande lokala lösningar.

Molntjänster döljer energiförbrukningen

Samtidigt som det verkar vara en god idé att utföra beräkningar och lagra data i stora datacenter så finns det ett problem: de döljer vår förbrukning för oss som individer. Vi har ingen aning om hur mycket de hundratalet semesterbilder vi laddade upp till iCloud förbrukar på sikt eftersom de ligger i en molntjänst. Molntjänsterna delas med miljontals andra användare och är dessutom ofta gratis upp till en viss mängd data. I de molntjänster som man betalar för döljs energiförbrukningen i en prenumerationsavgift som givetvis täcker leverantörens kostnader för energiåtgången. De förmedlar inte heller vårt individuella energianvändande vidare till oss som konsumenter. Det gör att vi inte tänker på hur mycket energi vår datalagring förbrukar eftersom vi aldrig ser det.

Uppskattningsvis kommer det att tas 1,4 biljoner foton globalt på ett år (på 2020-talet). I världen finns sammanlagt 8,3 biljoner bilder sparade, de flesta i molntjänster som är igång dygnet runt.

Ta en titt på ditt konto i iCloud eller Google Photos. Om du är en normal användare som sparar bilderna du tar i molnet bör du ha minst 1000 bilder sparade, troligtvis fler. Och det är klart att du ska spara dina bilder! Att radera bilder på vänner och familj för att minska sin elförbrukning skulle vara väldigt radikalt. Men man bör vara medveten om att allt man sparar i molnet ligger och förbrukar energi dygnet runt eftersom datacentren är igång dygnet runt. Sparar du dem lokalt på en egen hårddisk, som stängs av när datorn stängs av, har du inte samma problem. Det man kan göra är att fundera på om man verkligen behöver lagra alla tio bilder av pionen i trädgården från olika vinklar?

Vad är det för el som datacentren använder?

De stora techbolagen

Som konsument har man vanligtvis ingen aning om vilken typ av el ett datacenter använder - om den är fossilfri eller inte. Både Google och Microsoft är idag koldioxidneutrala företag. Det är inte samma sak som att de inte släpper ut någon koldioxid alls och innebär inte heller att de med hjälp av modern teknik fångar in och lagrar samma mängd koldioxid från atmosfären som de släpper ut. För att bli koldioxidneutrala köper de utsläppsrätter och stödjer projekt i andra verksamheter som i sin tur minskar mängden koldioxidutsläpp i atmosfären. De minskar på så sätt mängden koldioxidutsläpp i atmosfären men inte mängden koldioxid.

Ett exempel på ett sådant projekt kan vara att man betalar en stor skogsägare för att denne inte ska hugga ner sin skog. Argumentet är då att om skogsägaren hade huggit ner sin skog hade det inneburit att man tillfört en massa koldioxid till kretsloppet som tidigare låg bunden i träden, dvs. en ökning av utsläppen. Nu räknar man istället på att denna koldioxid inte tillförs kretsloppet och använder siffran som ett negativt utsläpp, fast det egentligen inte innebär att man reducerar den totala koldioxidmängden i atmosfären utan bara förhindrar att den ökar.

Techbolagen är de enskilt största inköparna av förnyelsebar energi med Google, AT&T, Microsoft, Facebook och Amazon på plats ett till fem på listan över bolag som köper in förnyelsebar energi.

Rankingen av de tre största leverantörerna av molnplattformar utifrån deras ansträngningar att bli klimatneutrala skulle se ut så här:

1. Google
   Har varit koldioxidneutrala sedan 2007 genom att stödja projekt som i sin tur reducerar nya utsläpp av koldioxid enligt den modell vi redovisade ovan. Google säger att de ska använda 100% förnybar energi år 2030.
   https://sustainability.google/
2. Microsoft
   Blev koldioxidneutrala 2012 på samma sätt som Google och säger att de ska använda 100% förnybar energi år 2025.
   https://www.microsoft.com/en-us/corporate-responsibility/sustainability/report
3. Amazon
   Amazon levererar inte så mycket data kring sitt miljöarbete, men åtminstone fem av deras 22 molnregioner är koldioxidneutrala idag. Amazon säger att de ska använda 100% förnybar energi år 2025.
   https://sustainability.aboutamazon.com/

Sverige som plats för datacenter

När man planerar och anlägger nya datacenter är energiförsörjningen central. Man vill lägga dem på platser där det finns god tillgång till stora mängder förnyelsebar energi. Det här är en av anledningarna till att Sverige är ett land till vilket man gärna förlägger nya datacenter. Här finns möjlighet att förse datacentren med både billig och förnyelsebar el i form av vind- och framför allt vattenkraft.

Hårdvaran - elektronikskrot (e-waste)

Om vi börjar med din egen dator så kan det vara intressant att titta på de resurser som gick åt när den tillverkades. Enligt Electronics TakeBack Coalition går det åt 1500 liter vatten, 240 kilo fossila bränslen och 18 kilo kemikalier när man bygger en dator. 80% av energikonsumtionen för en dator under dess livstid går åt vid produktionen, inte när den används.

Varje år genererar världen över 50 miljoner ton elektronikskrot (även kallat "e-waste"). Det består av både smarta apparater såsom datorer och mobiltelefoner och dumma apparater såsom kylskåp eller leksaker. Även om endast 2,7% av avfallet består av direkt giftiga ämnen (t.ex. bly, kadmium, beryllium, kvicksilver, arsenik, dioxiner och bromerade flamskyddsmedel) så klassas elektronikskrot i sin helhet som miljöfarligt avfall. Det beror som sagt på att ovan nämnda ämnen är väldigt giftiga, vilket i sin tur innebär att man inte kan hantera avfallet i sin helhet hur som helst.

Vad händer med avfallet och hur återvinns det?

Återvinning

Ungefär 17% av elektronikskrotet i hela världen återvinns. Sett till världsdelar är Europa ledande på området och återvinner 43% av sitt eget eletronikskrot, medan Asien återvinner 12% och USA ynka 9%.

Siffrorna visar tydligt att det finns utrymme för att bli bättre på att återvinna elektronik. Frågan är varför vi inte återvinner mer?

Att återvinna elektronikskrot på ett miljövänligt och effektivt sätt är utmanande eftersom det består av massor av olika produkter som i sin tur innehåller många olika ämnen. Det här gör att elektronikskrot återanvänds på lite olika sätt beroende på vad det innehåller och vad man vill ha ut. Generellt går det till så att man först plockar bort det som går att plocka bort, t.ex. höljen i plast eller metall. Det som inte går att separera, t.ex. kretskort mals ner till mindre bitar eller ett pulver. Därefter extraheras metaller och andra återanvändbara ämnen med hjälp av värme, kemiska processer, magnetism och elektrolys i olika steg. Exakt hur processen ser ut beror på råmaterialet och vad man vill ha ut av det. För att kunna separera ut ädelmetaller såsom guld använder man syrabad medan järn kan separeras med magnetism.

Att återvinna elektronik är alltså en resurskrävande hantering som kräver både mycket energi och genererar mycket förorenat vatten som sedan måste renas.  

Illegal export och hälsofarlig återvinning

Under 80-talet skärptes miljökraven i västvärlden och det blev dyrt att skräpa ner. Som en reaktion på det började det dyka upp "avfallshanterare". Dessa kunde ta hand om miljöfarligt avfall i västvärlden och skeppa det till utvecklingsländer eller länder i Östeuropa. Väl där hade man inga resurser att ta hand om det. Man hade inte löst problemet - bara flyttat på det. Därför tillkom Baselkonventionen, eller "Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall" som är dess fulla namn. Den arbetades fram av FN och trädde i kraft 1992. Länderna (konventionens parter) ska:

 "Sträva efter att kontrollera gränsöverskridande transporter av farligt avfall, övervaka och förhindra illegal avfallshandel, ge bistånd till miljömässigt sund hantering av farligt avfall, främja samarbete samt utarbeta tekniska riktlinjer för hanteringen av farligt avfall."

Dessvärre finns det inga sanktioner för de länder som bryter mot riktlinjerna och problemet finns fortfarande kvar. Miljöfarligt avfall fortsätter att exporteras, ofta märkt som produkter "avsedda för andrahandsmarknaden" som ett sätt att kringgå kontrollen.

Staden Guiyu i Guangdongprovisen i Kina är känd som Världens Elektronikkyrkogård. Över 100 lastbilar fullastade med elektroniskt skrot dumpar sin last där varje dag. 60 000 arbetare arbetar med att utvinna värdefulla metaller från skrotet under hälsofarliga förhållanden. Tidigare odlades ris i Guiyu men det går inte längre eftersom marken och vattnet är förgiftat av alla föroreningar från den primitiva återvinningen av elektronikskrot. Arbetarna har ingen skyddsutrustning, smälter metall i wokpannor över öppen eld, utvinner guld med hjälp av öppna syrabad invid floden och eldar plast från kopparkabel för att frilägga kopparn. Arbetet är organiserat i 5 500 familjeföretag som hanterar nästan 700 000 kilo elektronikskrot varje år. För det får de en och en halv dollar per dag för en arbetsdag som är 16 timmar lång. Detta är verkligen elektronikkonsumtionens smutsiga baksida. Och Guiyu är inte unikt. Samma typ av dumpningsplatser finns i Ghana, Filipinerna, Nigeria, Somalia, Indien, Vietnam m.fl.

Anledningen till att det har blivit så här är att det är dyrt och komplicerat att återvinna elektronikskrot i utvecklingsländer på ett säkert sätt. Samtidigt finns det gott om extremt billig arbetskraft i utvecklingsländerna. Lagar och regler är dessutom förhållandevis enkla att kringgå.

Deponier

Till sist har vi deponier - att man helt enkelt lägger elektronikskrotet på soptippen. I USA utgör elektronikskrot ungefär 2% av landets deponier men samtidigt utgör det 70% av det som klassas som giftigt avfall. Elektronik är också den avfallskategori som ökar mest i USA just nu.

Deponier är ingen långsiktig lösning, men rätt hanterade har man åtminstone problemet under kontroll tillfälligt. Förutsatt att giftigt lakvatten renas och inte tillåts läcka ner i marken.

Återanvändning och begagnade teknikprylar

Återanvändning är den överlägset mest miljövänliga hanteringen för elektronikprodukter. Det bygger på att det ofta fortfarande finns ett värde i produkten. Det allra bästa sättet att återanvända är att själv hålla kvar i och använda grejer som fortfarande funkar och löser sin uppgift. Det är klart att det är kul med en ny mobil vartannat år, men den tekniska utvecklingen går sällan så snabbt att det behövs. Och om man nu är tekniknörd som vill köpa nytt ofta så ska man se till att någon annan kan använda den gamla mobilen eller datorn istället för att bara låta den ligga och bli ännu mer omodern. Vi svenskar har 15,5 miljoner mobiler som ligger oanvända i våra byrålådor. En del är säkert för gamla eller trasiga, men många av dem skulle bli en perfekt mobil för någon annan. Att ge bort dem till barn eller släktingar eller sälja dem på Blocket eller Tradera är t.ex. väldigt bra ur miljösynpunkt.

Det finns också företag som specialiserat sig på återförsäljning av använd elektronik i form av datorer och mobiltelefoner eller återförsäljare som t.ex. tar emot använda telefoner, renoverar dem och säljer dem vidare. Allt detta är såklart mycket mer effektivt ur ett hållbarhetsperspektiv än att bara återvinna materialet i produkterna.

Vad kan du göra för att tänka hållbart?

Det finns en rad åtgärder som vi kan göra för att bidra till mer hållbar IT. En del är enklare än andra. Det kanske känns svårt att veta vad man ska börja med. Det viktiga är att komma igång – även om det till en början bara handlar om en åtgärd. Tänk på hur du använder IT, inte bara privat, utan även i ditt jobb. Här kommer några konkreta tips:

På arbetsplatsen kan man:

• Organisera återanvändning av datorer, skärmar eller mobiler som blivit för gamla för att fungera som effektiva arbetsverktyg, men som fortfarande skulle fungera perfekt i hemmasammahang. Se till att det finns en process kring hur anställda kan köpa gammal IT-utrustning. Den bör innefatta säker hantering av eventuell känslig data som finns lagrad på hårddiskar.
• Stäng av de datorer som inte behöver vara igång på kvällar och helger. Se också till att datorn går ner i viloläge när du springer iväg till ett möte eller går på lunch.
• Inventera era molntjänster och hur de används. Troligtvis behöver ni de tjänster som ni har, men det händer att man vid inventeringar hittar servrar som är aktiva i molnet men som inte längre används i verksamheten. Detsamma gäller lagring av dokument eller e-post på konton i molntjänster som tillhör anställda som slutat för länge sedan.
• Teckna elavtal som garanterar el från förnyelsebara energikällor.

Som privatperson kan man:

• Uppgradera eller laga datorer så att de kan användas längre. Genom att t.ex. byta ut en gammal mekanisk hårddisk mot en ny SSD-disk kan man få upp farten på en gammal dator rejält. Man kan även byta processor, grafikkort eller utöka RAM-minnet. Och även om allt innehåll är för gammalt så brukar man kunna återanvända de delar som inte åldras lika snabbt såsom chassi, strömförsörjning och fläktar.
• Sälj eller ge bort datorer och mobiler som fortfarande har ett värde men som du inte använder själv. Se bara till att din personliga information inte kommer med. Apple har t.ex. en guide för hur man ska göra när man ska ge bort eller sälja sin iPhone eller iPad. På en dator är det enbart hårddisken som innehåller känslig data. Ta ur den eller radera den på ett säkert sätt (se guide). Att bara formatera en hårddisk räcker inte.
• Stäng av datorer och skärmar när du går hemifrån.
• Om du har en server eller en NAS hemma som står på dygnet runt, fundera på om du verkligen behöver den? Om det bara är för att arkivera saker är det kanske enklare med en extern hårddisk som du kan koppla i och ur när det behövs. En NAS drar ca 25-50 Watt vilket motsvarar 200 - 440 kWh på ett år. Det är inte jättemycket men ändå en pryl som står på dygnet runt och förblir oanvänd större delen av tiden.
• Undvik att framställa, spekulera i och handla med bitcoin eller annan kryptovaluta.

Läs även